sorg/rädd/besviken

Tårar på mina kinder, sviken, förvirrad och rädd.

Ett hopp av styrka och känslan av att han inte varit snäll mot mig. Kanske skall jag inte ha dåligt samvete?! Kanske skall jag tillåta mig att inse att det inte längre finns hopp. Kanske skall jag ta steget som är så svårt.

Steget som får mig att inse att det bara blir värre. Detta steget gör mig rädd för det innebär ytterligare sorg och ytterligare smärta. Det beryder att jag måste erkänna att drömmen jag hade inte var sann, att drömmen jag hade och all kraft jag kämpade med in i det sista var förgäves..

Alla nätter av ensamhet i mitt kök med stängd dörr och öppet fönster.. Blickade ofta mot fönstret och tänkte inom mig själv: skall jag hoppa? Känslan av hopplöshet, känslan av att jag skulle bli galen fick mig att tänka på fönstret och hur skönt det hade varit. Detta under tiden han sov gott i den renbäddade och varma sängen. Den var renbäddad för hans skull, inte för min skull. Mig hade jag slutat bry mig om sedan lång tillbaka.

Min dröm var att leva tillsammans och vara lyckliga..drömmen var inte så stor, jag krävde inte så mycket bara att du skulle älska mig, se mig och vilja mig väl. Måste jag öppna min ögon och se att drömmen aldrig kommer att gå i uppfyllelse?? Är det verkligen sant, det som hänt? Ville du verkligen mig så illa? Ja kanske. Jag kanske måste erkänna och lida lite till för att sen kunna må bättre?

Den smärta jag känner nu, trodde jag aldrig att jag skulle känna när vi för 2 år sen sa vårt första hej. Du fick mig att känna mig som en prinsessa, så vacker så underbar...jag var speciell och endast du kunde få mig att känna så.
Nu är jag inte underbar, inte vacker inte speciell. Nu är jag bara en grå dimma som sveper förbi, och det var endast du som kunde få mig att känna så...
Kramar

Caroline skrev:Tårar på mina kinder, sviken, förvirrad och rädd.

Ett hopp av styrka och känslan av att han inte varit snäll mot mig. Kanske skall jag inte ha dåligt samvete?! Kanske skall jag tillåta mig att inse att det inte längre finns hopp. Kanske skall jag ta steget som är så svårt.

Steget som får mig att inse att det bara blir värre. Detta steget gör mig rädd för det innebär ytterligare sorg och ytterligare smärta. Det beryder att jag måste erkänna att drömmen jag hade inte var sann, att drömmen jag hade och all kraft jag kämpade med in i det sista var förgäves..

Alla nätter av ensamhet i mitt kök med stängd dörr och öppet fönster.. Blickade ofta mot fönstret och tänkte inom mig själv: skall jag hoppa? Känslan av hopplöshet, känslan av att jag skulle bli galen fick mig att tänka på fönstret och hur skönt det hade varit. Detta under tiden han sov gott i den renbäddade och varma sängen. Den var renbäddad för hans skull, inte för min skull. Mig hade jag slutat bry mig om sedan lång tillbaka.

Min dröm var att leva tillsammans och vara lyckliga..drömmen var inte så stor, jag krävde inte så mycket bara att du skulle älska mig, se mig och vilja mig väl. Måste jag öppna min ögon och se att drömmen aldrig kommer att gå i uppfyllelse?? Är det verkligen sant, det som hänt? Ville du verkligen mig så illa? Ja kanske. Jag kanske måste erkänna och lida lite till för att sen kunna må bättre?

Den smärta jag känner nu, trodde jag aldrig att jag skulle känna när vi för 2 år sen sa vårt första hej. Du fick mig att känna mig som en prinsessa, så vacker så underbar...jag var speciell och endast du kunde få mig att känna så.
Nu är jag inte underbar, inte vacker inte speciell. Nu är jag bara en grå dimma som sveper förbi, och det var endast du som kunde få mig att känna så...
Kramar

Caroline, hoppa för vem? Det finns ute många bättre män som kommer tillföra dig någonting bra, till din själ och kropp!
Ja, det är svårt, jag har fortf. känslor för mitt ex men det går, tiden går, man läker..det enda du behöver veta är att skydda sig mot framtida relationer, att bryta mönstrer är viktigt, att INTE VÄLJA samma, liknande typer av män som leder till disfunktionella relationer.

Kom ihåg, hur han behandlar sina nära/kära/sina förredetta flickvänner så kommer han behandla dig också. Beteendet ändras inte. Om han pratade illa om sina förredetta, så kommer han att tala om dig också så fort du gör inte som man vill eller du sätter gränser eller du flyr...bäst avsluta relationen tidigt..klippa av bara...och fly...

Detta är verkligheten, jag önskar allting vore annorlunda..puss

Caroline!!

Det var oerhört vackert du skrev här!!

Du sätter fingret på just allt det där som man tänker och känner när man är i din situation. Allt det där fina som var och allt det hemska som blev.

Bara tänk på det nu under processen. Tänk på att han t o m drev dig så långt att du tittade mot fönstret och funderade på att hoppa... Det är att driva någon väldigt långt ner i förtvivlans djup!

Jag är så stolt över att du har sån insikt och sån klarsynthet. Jag tycker definitivt du ska spara det du skrev här, och läsa det om några år, för du kommer inte förstå hur du kunde vara i en sån sits som du nu är.
Och faktiskt, spara det och försök skriva mer för du skriver oerhört bra. Kanske blir en bok en dag???

Varför inte!?!?

Kramar
Cicki

Kände precis som du...

Stod ja å väntade på tunnelbanan funderade ja på ska ja hoppa nä vore inte snällt mot tåg föraren kom nästa tanke stod ja på en bro ska ja hoppa kom tanken då el om ja som ja så ofta gör låg i badet undra om ja bara ska sjunka ner å försvinna glömma all smärta mm men ja gjorde de aldrig tror mkt därför att ja hörde min pappas ord i huvudet hela tiden tror nämligen han förstod redan i början av mitt förhållande med ex sambon att detta ej var ett bra förhållande men ja lyssnade inte var ju så kär... i alla fall sa min pappa att hur eländigt livet än känns så är de inte en lösning att ta livet av sig. Men oj så många ggr ja ville de när smärtan inom mig var för stor för att bära. Han som lovade att bara göra mig gott gav mig bara ont.. han som först sa att ja var så fin fick ja bara höra hur ful ja var sen. Kände mig mest ensam i världen kunde inte prata med någon trodde inte någon förstod inte själv heller. Bli anklagad för att vara otrogen på HANS kompis fest för att HAN rökte på å slockande bli anklagad för att vara otrogen på min egen farmors begravning för att ja ej kunde prata i telefon då.

Men vet du de har passerat 2 år nu lämnade ex sambon feb/mars 08 införde nollkontakt i maj samma år å sen dess har ja varit fri från honom å jag LEVER. Jag gör mina egna val vem ja träffar, när ja träffar mm.

https://www.youtube.com/watch?v=D_B8-oxUiAc tycker denna stämmer så bra.. Jag lever mitt eget liv för den ja är.. glömde bara bort ett tag vem ja var.

kramar

Ja vi är många som varit i den situationen.... rädda och ensamma, sorgsna och förtvivlade. Redo att göra det slutliga för att slippa vara, slippa "ställa till med mer saker", slippa orsaka de nära om kring oss mer bekymmer eller vad nu anledningen var, men en sak är säker, det är han som utlöst hela den tankehärva som vi befinner oss i just då. Då när vi inte orkar mer och bara ser en utväg.

Genom fönstret, framför tåg, somna i snön... finns många sätt men på något sätt så har vi tagit oss ifrån den dörren som vi närapå öppnade. Vi har tagit steget på den andra stigen. Den som leder mot något bättre.

Jag lyssnar på Gabriellas sång och gråter för visst vill jag leva mitt liv för att jag är jag.. Tänk så nära man var att inte få göra det.

Idag ser jag på den filmen med helt andra ögon än när den kom. Då var jag inte medveten om hur en sådan situation kunde vara. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det var så här. Och inte i min vildaste fantasi tro att JAG skulle kunna befinna mig i en sådan situation!
Tänk så lite man vet om framtiden. Och tur är nog det.

Vad man får vara glad för nu är att man har en framtid. Oavsett hur den blir, så tänker jag ta nästa steg, för att inte bli stående på ett ben genom livet som jag gjorde under tiden med honom. Nästa steg är möjlig för att jag inte öppnade dörren till det oåterkalleliga.

Styrka till er alla därute som mår dåligt, som behöver stöd och tröst, som behöver lite pepp för att kunna ta steget in i ER framtid. Den som är ditt liv, som du kan leva och vara lycklig i för att just du är DU!

Kram

Tänk så lika vi tänker å har tänkt i de olika situationer vi upplevt. Ville oxo bara lägga mig i snön ofta å bara glömma livet men nånting fick mig varje gång att resa på mig efter en stund (förutom kylan). Så sant som du säger Cicki att de handlade om att man inte orkade mer å inte ville ställa till de mer för familj å vänner.

Kände att filmen var så speciell när ja såg den första ggn men visste inte då ja heller att ja skulle hamna i ett likande förhållande å hur de bryter ner en... Kan oxo tänka när ja lyssnar på låten eller oftast sjunger den själv hur nära de var att man inte fick de liv man ville ha. Å ja tårarna rinner ofta här med för tänker på vad ja hade missat om ja gjort slut på allting.. framför allt alla härliga stunder med bästa vännerna å deras barn som lite är som mina med.

Vi är alla starka vi har de så mkt bättre utan dessa hemska män.

Jag hoppas framtiden är ljus för mig å ja SKA träffa en bra nästa gång men kommer ta de lugnt ja träffar nån när ja träffar nån å hoppas ju klart barnkär som ja är på att få egna barn en dag. En kompis tror ja att får barn under 2012 å att vi sen båda får barn 2014 så vi får väl se hur de blir... hon har ofta bra känn på sånt.

stora kramar till er alla från mig