Vill men ska inte ringa

Varför kan inte hjärta och hjärna jobba åt samma håll?
Jag vill ringa till X:et och höra hur han mår.
Han gick härifrån imorse, det har inte ens gått ett dygn.
Men jag vet att jag inte ska, eftersom han drar ner mig i mitt mående.
Tänk om livet kunde vara enkelt någon gång.
Hur kommer det sig att han som pappa inte är intresserad av att ringa till ungarna för att höra hur dom mår?
Hur ska jag hantera ilskan över hur han behandlar ungarna med sin tystnad?
Dom vill ju bli älskad av sin pappa.

Därför att du har blivit hjärntvättad.
Du måste få läka ifred nu. Jag känner inte till din historik, men är du bekant med nollkontakt?
Jag hade nollkontakt med mitt X i över 40 dagar efter att jag stack. Det var oerhört viktigt för mig för att få läka, tänka ifred, vara ifred, insamla kunskap om hur jag ska hantera allt detta mm.
Övelämning ang. vårt barn fick andra sköta.
Praktiska detaljer går via advokat eller soc.
Det var för jävligt de första veckorna, skuldkänslorna var enorma. Men de minskade faktiskt rätt fort, för jag fick mycket pepp från gamla tuvaforum, samt läste på rejält om allt jag kom över på Internet.
Har du precis lämnat?
Jättebra att du vet med dig att hans närvaro drar ner på ditt mående! Då behöver du fundera på hur du ska göra för att strypa kontakten.

Ta hand om dina barn det bästa du kan, ge dem all din kärlek.(Vilket du säkerligen gör) Prata inte illa om deras far. Bekräfta deras sorg över frånvarande far. Mer kan du inte göra tror jag.
Har du ensam vårdnad?

Hej Kicki

Ja som Knorpan säger, du har blivit hjärntvättad.
Och vi som hamnar i sådana här situationer är "tyvärr" empatiska människor som bryr oss om andras mående.

Läs boken Männen som hatar kvinnor, och kvinnor som älskar dem. Den visar väldigt tydligt vad som händer i oss och hur de kan driva oss till att inte vara ens skuggan av oss själva tillslut. Makt och hjärntvätt är vad allt handlar om.

Jag hoppas du håller honom ifrån dig, och inte tillåter någon annan kontakt än bara om barnen om du måste. Att han inte bryr sig om att kontakta barnen, tyder också på något som är så vanligt bland dessa män, de kan bara tycka synd om sig själva, och tänka på sig själva. De får inte in fler i sina hjärtan eller hjärnor.

Barnen är bra att ha så länge han mår bra och kan trycka ner någon (dig). När han fattar att det är kört och att du lämnat, så finns inte plats att tänka på barnen eller deras känslor. De är narcissister och/eller psykopater.

Läs också gärna boken: Är jag gift med en psykopat? av Eva Rusz. Den är suverän. Man förstår plötsligt en hel del av deras beteenden och att man själv är så nertryckt som man kan bli.

Just att läsa om sådant här är så oerhört givande och nyttigt. Ni vet väl att kunskap ger makt... och faktiskt man får lite lite makt över sin egen varelse när man fått i sig kunskap. Kunskap om härskartekniker, om hur och vad en narcissist och psykopat beter sig/är, när man läser om andra som råkat ut för samma saker.

Man blir bekräftad i sin litenhet, i sin kränkning och i sitt dåliga mående. Och det är viktigt.

Så läs gärna på, som just Knorpan beskrivit, för man fattar plötsligt vad sjutton man varit utsatt för!!!

Kramar till er alla
Cicki