Fler frågor? Stoppa mig gärna.

Jag svarade i den här tråden på gamla forumet skickat av: Malin
Datum: 100814 10:39


"Vet ngn av er om det finns några domar eller prejudicerande fall där kvinnor vunnit eller kunnat påvisa psykisk misshandel??"


Hej alla Tuvor!
Vår rättegång, gällde inget brottsmål. Det handlade om att jag ansåg att vi behövde hjälp att göra något åt vår relation, eftersom mannen utsett äldste sonen till syndabock och han utvecklade en depression.
Mannen ansåg att vi inte kunde ha en normal relation eftersom sonen inte visade honom tillräcklig respekt och jag skyddade honom så gott jag kunde, jag straffades med silent treatment....eftersom jag inte fattade något och var så dum och korkad… jag kunde ju inte fatta att man måste skrämma barn till lydnad genom hot och straff.
Jag hade sökt hjälp på BUP för sonen och han berättade om de konflikter som varit hemma, mannen vägrade till en början att följa med eftersom han hade ju inget med saken att göra, allt var ju mitt fel, det var ju jag som förstörde barnen. Följden blev en anmälan till soc och så småningom startades en utredning. Jag skyddade barnen så gott jag kunde själv i början, det gick bra i 3v, sedan gjordes ett omhändertagande.
Barnen blev båda placerade på jourhem i en v, därefter tog jag hand om dem. Barnens advokat kom och hälsade på 2 ggr och jag hade en egen advokat som jag själv besökte.
Jag berättade för henne om hur jag blev behandlad och att mannen låste in sig och vägrade delta i familjelivet som straff under 1-2 veckor i taget, att detta + kränkande ord och passiv vrede fick mig att må dåligt.
Jag medgav tvångsvård för mannen enligt lagen om vård av unga, jag utsattes för stark press före rättegången att gå på mannens linje och bestrida LVU, han blev därför djupt kränkt av att jag medgav vård.
Han ansåg att jag skulle vara hans försvarsadvokat i rätten, han kände djup skam över att jag medgav det han hade bestridit.
Allt skedde utan att separationsansökan skickades in, eftersom jag hoppades att behandlingen skulle hjälpa, kanske vi hade en framtid om jag kunde få honom att inse att han behöver ändra sitt beteende. .tänkte jag.
Vi fick alltså hjälp genom samtal med familjepedagoger, vi hade ett par parsamtal och sedan var det enskilda samtal för mannen varvat med aktiviteter tillsammans med barnen.




Detta skedde för 3 år sedan, jag tycker inte jag har uppnått det mål jag satte upp, nämligen att försöka få mannen att förstå mitt perspektiv. Nu har jag blivit syndabock istället för sonen. Vet inte hur jag skall klara av att lämna, börjar känna mig apatisk...och kraftlös.
Även om jag använde mig av den makt jag kunde känner jag mig nu maktlös.
Hur tar jag mig vidare härifrån?

Jag hitta hit
du ska ta rättsmedecinska de ser alla skador och gamla du ska få ett
intyg där.Sen ska sonen gå på kbtbehandling för annars blir han svårt sjuk
så du kan rädda han så.Sen pappan ska inte vara med i bilden om ni ska läka sonen.
Säg till de som stöttar dig att göra detta kram marei ch