låg idag

Jag är lite låg idag faktiskt. Eller ganska mycket.
Helst av allt vill jag bara bryta ihop pga av alla omständigheter. Men jag kan inte göra det här där jag bor.
Jag biter ihop så länge jag kan, sen ska jag bryta ihop har jag tänkt mig, typ när jag får mitt egna boende.
Det är väldigt mycket nu för mig, och jag känner mig väldigt ensam. Det är synd om mig faktiskt men jag tröstar mig själv så gott jag kan.
Men jag vet vad det beror på iallafall. Men det skulle vara så j-a skönt om jag hade min terapeut nu på sängkanten så jag kunde få gråta ut lite.(Våra sessioner är förövrigt avslutade)
Mitt barn är hos X dessutom, och det gör ju inte saken bättre.
Ja ja det blir väl bättre snart igen
Kram på er
Knorpan

Hej Knorpan. Hade jag kunnat, skulle jag komma dit du är och trösta dig! Jag vet inte så mycket om dig eller din situation men en sak vet jag: du är en helt UNDERBAR kvinna. Otroligt duktig och stark. En sak som imponerar mig är att du på ett proffecionellt vis kan sätta ord och hitta förklaringar eller exempel på känslor så lätt!! O du, med ett sådant hjärta av guld som du har, önskar jag dig allt väl
Godnattkramar från mig

Hej Knorpan jag känner igen känslan av att vilja bryta ihop. Tycker att du är otrolig att stötta när du själv befinner dig i en sån jobbig sitts.

Vet du jag tror att om man känner att man vill bryta ihop så är det kanske hälsosamt för kroppen/ själen att göra det.
När jag har haft behov av det så har jag gått ut på kvällen i mörkret på en promenad där det finns mycket liten chans att jag stöter på någon.
Så i mörkret har jag låtit alla jobbiga känslor, ångest, ilska, ensamhet osv bara få komma ut. Det brukar kännas mycket bättre sedan.
Hoppas i alla fall att du mår bättre i dag, själv tycker jag inte att det är fel alls att ta sig en deppar dag ibland det måste man få göra om man ska orka.

Du har kommit så långt du är så otroligt målmedveten och stark, jag har läst på "vårat" forum mycket men inte själv skrivit direkt sedan nyåret och förra sommaren.
Kram Mimmi

Hej Knorpan!

Stackars lilla dig!!! Det är jobbigt att känna som att man vill bara sätta sig ner och just bryta ihop. Det kommer komma över en flera gånger under vägen bort från den som orsakat det.

Jag måste fråga dig dock, varför är era sessioner avslutade, din och terapeuten?? När du känner så här så är du ju inte "färdig" ännu, hur kan h.n då släppa dig?

Jag var utomlands i veckan för att söka jobb och kände att jag var så duktig att ta mig för något. Skulle vara hela veckan. Första två dagarna gick fint och intervjun var ok. På onsdags morgon vaknade jag och bara kände att allt var fel. Hade smygande ångest hela dagen. Gick och gick och gick men vart jag gick så fann jag saker som gjorde att jag tänkte på xet och allt som hänt. Till slut tyckte jag att alla såg att jag var en sån som han sagt att jag var, ful, fet, äcklig och full med skam och skuld för att jag låtit nåt sånt hända mig. Orkade inte vara kvar och fick boka snabbt flyg hem, dyrt och hemskt men vad får man inte göra...

Jag förstår så innerligt hur det måste kännas att sitta själv och bara vilja bryta ihop, men förnuftet säger åt en "nej lilla vän, inte nu, du måste fixa så mycket först. Men sen, då går det bra".

Men jag tror att just att du klarar att hålla emot att inte bryta ihop, gör att du blir starkare för att du vet att du kan hantera såna känslor. Du kan och fixar att må dåligt mitt i allt men ändå ta ett steg till. Och varje steg är ju mot en framtid som är bra!!!

Du är så stark och modig Knorpan, och du har kommit så långt sen jag började läsa dina inlägg första gången. TÄnk att man kan om man bara gör!

Som någon vis kinesisk man sa en gång: Tar man inte nästa steg, så kommer man stå på ett ben hela livet!

Så rätt så rätt.

Kramar och styrka till dig, och du vet att du kan maila mig om du vill spy ur dig skit som inte får finnas här på forumet..

Tack goa er.
Jag måste tanka lite ny energi nu känner jag, eftersom den håller på å sinar. Men jag återkommer inom kort, lita på det!
Kram